livlina

så svackan kom
&
jag kan tycka att visst fine fly, dra,
glöm allt vi bryr oss inte så ni ser.
kommer aldrig göra mer igen någonsin.

det fanns något innan detta, måste bara hitta tillbaka.
komma framåt.

skolveckan avklarad
&
engelskan dödar mig i långsamhet.
louise har flyttat in för ett tag
&
vi internethänger, får timmarna att gå.
garvar ihjäl mig åt hennes robotdans.

äter pannkakor äckligt hemmagjorda & goda vakumförpackade.

jag kan inte göra mer nä jag vet
men ändå självplågeri på hög nivå.
så ja sofie, vissa människor är evigheten
&

"som i natt när vi båda skriker i våra kuddar på våra golv bara
precis känner det trots mil motorvägar städer
då försöker vi slå hål på dom prata om livet
och vad fan man ska göra i det för det med det"

jag älskar dig också.

bästa sätt att spendera veckans tråkigaste dag är helt klart under lamporna på metro,
öl
&
vänner.
det gör fint.

nu kan vi köra på ett tag till.

hold on.

om en vecka har jag två lägenheter.

det går bra nu.

bitter eller ej,
men vissa saker är så sjukt orättvisa.
&
så svåra att prata om,
ja jag vet med tårar kan man gråta som en karl,
men jag fixar inte det där.
det sticker i mig för jag känner mig hjälplös
som när något man varit trygg i sedan födseln plötsligt rämnar så vet jag inget annat
än att köra på som vanligt & kanske slå i lite dörrar & vara mad as hell.
jag vet för fan inget annat.
&
så ni behärskade, svala människor utan grova känslomissbruk,
tala om för mig hur man gör för att behålla lugnet när allt rasar som korthus.

så vi har planerat fredagskvällen så som man planerade discona på lågstadiet
&
jag älskar det.

är verkligen så sjukt pepp inför detta,
så pass pepp att vi kör på ett klädtema när vi ändå är i farten.

det blir lite 90-tal i matväg,
sen lite rockwhiskey på det
&
kanske blir det kantat med lite emelidisco.

i morgon händer det,
det fattar man ju.

PLAU!

(vi kör all in, trots den sorgliga slutklämmen!)
(bakfyllan har sin charm!)

När vinet glöder i de fyllda glasen och
vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band.
Vi som gått omkring och varit så blyga
vi slutar upp att smyga, motet kommer efterhand.

Hej, tjo och klackarna i taket!
Nu visar vi helt naket hur modiga vi är.
Inga ord kan bli förstora, vad har jag att förlora?
Så är det med det!

Alla rus i stora famnen och skeppet söker hamnen
och vänskapen är varm.
Livets gåtor blir så uppenbara och dem kan jag förklara
när du vilar på min arm.


Senare när berusningen har lagt sig och
det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst.
Då undrar jag över hur du ser mig,
man för sig och hur man beter sig och då skrattar jag nervöst.

Mitt hjärta har en frusen inneboende med
pajjat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.

Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.

en dag närmre fredag
&
dagen har varit tung med plugg i många timmar.
ellen & mr B har varit här
&
vi har försökt förstå det här med segment, dataelement, what ever.
druckit exlusivt java som smakade vanligt bryggkaffe
men ändå bränsle för själen.

tänkt en del på det här med svar man kräver.
att man egentligen vet men inte vågar inse hur saker & ting ligger till.
hur man liksom ljuger för sig själv, andra.
ibland ställer man frågor man absolut inte vill ha svar på
&
lider när man får höra det.
(jag tror det kallas självplågeri)
ibland leker man så fruktansvärt oförstående för man vill verkligen inte veta.
(jag tror det kallas feghet)
jag vet inte vad jag ska säga tycka om det förutom att om man sänker garden
&
inser hur logiskt allt är ,att handling bemöts med handling, så kanske man blir tillfreds.
även om det är fruktansvärt skrämmande att stå till svars.
jag vet ju det varit där är där hela tiden.

det blir sömn nu för det har varit korta nätter på senaste.

vi kan älta sönder sms, ge hjärtat rakt ut, analysera ord över tusentals kaffekoppar
&
ändå aldrig komma fram till någonting, inget av värde inget som får oss att förstå.
jag tror på att kasta sig rakt ut, inga skyddsnät.
vet också att det är lätt att säga, svårare att praktisera.

det är söndag
&
den spenderas bäst på malmös varmaste fik
med malmös varmaste människor.
för vi har alltid varandra.
ingen ensamhet når oss här.

allt vänder
&
allt som sved har upphört.
jag kanske ljuger som vanligt men vad gör det
för vi bara flyter, glider.
inget får fastna & om det gör det så skrattar vi ihjäl det,
eller älter tills det blir komiskt för det är den enda boten.
jag har en plan nu & som vanligt tänker jag inte följa den
men den fungerar som ett fint skyddsnät i kalla månader,
för ljusa dagar gjorde mig blind men inte nu.
vi växer inte längre fast.

det blir bra.
allt blir bra.
du ska inte tro något annat.
du kan sluta dansa nu, det här är inte din lycka.
du kan inte röra mig här.
jag står fri
&
du växer inte mer än fast.