livlina

jag går nog på någon sorts manisk sparlåga
& hemska drömmar nu fyra nätter i rad som äter upp innefrån & hela vägen ut.
jag kan nog inte hantera, lägga i fack & stänga av.
inte i en handväning
jag lärde mig aldrig det.

det enda jag lärde mig  var att gråta i magen.

livet känns bara så litet
&
onödigt skört idag.
ungefär som att stampa på glas
&
sen är allt över.
krossat
förstört
&
oersättligt.


lite så känns det.

kanske lite tröttare på människor idag än normalt.
kanske helt jävla less på mig själv också.
jag orkar inte konsekvenser, genomtänkt handlande & saker man borde, oborde.

så pass less på mänskligheten att det enda sällskapet som faktiskt dög var lille alexander.
vi var lite på samma nivå idag & byggde sandslott ,gungade, åt hårda karameller utan att sätta dem i halsen,  lekte med bilar & gömde oss för spöken på kolonin.
kanske en dag han också blir en rädd vuxen, dum & bakfull.
men just idag var allt okomplicerat & befriande.


& nu ensam i vuxenlägenhet.
betala räkningar, klappa trött katt & kanske diska men ännu en gång överleva.



i morgon.
i morgon tar jag mig samman.