well, you know it hurt sometimes.
bitter eller ej,
men vissa saker är så sjukt orättvisa.
&
så svåra att prata om,
ja jag vet med tårar kan man gråta som en karl,
men jag fixar inte det där.
det sticker i mig för jag känner mig hjälplös
som när något man varit trygg i sedan födseln plötsligt rämnar så vet jag inget annat
än att köra på som vanligt & kanske slå i lite dörrar & vara mad as hell.
jag vet för fan inget annat.
&
så ni behärskade, svala människor utan grova känslomissbruk,
tala om för mig hur man gör för att behålla lugnet när allt rasar som korthus.
Det som hjälpte mig mest var allt stöd från alla mina underbara vänner som dig! Bli arg,o slå på saker, bli ledsen och gråt så hela ansiktet svullnar, kör till ett ödsligt ställe o skrik dig hes. gör det som faller dig in! man känner sig handikappad, oförmögen att röra på sig..vill sova bort ångesten, besvikelsen, rädslan. Hur ont allt gör så får man hitta ny väg att gå.. Och vara tacksam över att ha vänner som dig!!