you have not killed me.
jag förstår inte varför jag sätter mig i situationer som jag inte alls vill uppleva.
hur jag drömmer mardrömmar om dig.
hur du tar allt ifrån mig, hur jag hatar dig för det.
jag vet ju också att detta inte är helt normalt beteende, tänkande, drömmande.
hur vi båda spelar ett dubbelspel så välplanerat att jag inte känner dig
&
du känner verkligen inte mig alls.
för alla gånger du underskattat mig, fördummat mig
har jag vetat om det.
jag vill du ska förstå det.
när allt är lite som 2006.
måndag
&
trött.
landade i sömnen efter skolan & fortfarande inte riktigt vaknat.
helgen var fin.
med middag
&
fin utgång,
det var längesedan jag skrattade så mycket
&
kombo är galnaste galna.
bakfull söndag med ett varv runt malmö,
för luft i lungorna.
&
trött.
landade i sömnen efter skolan & fortfarande inte riktigt vaknat.
helgen var fin.
med middag
&
fin utgång,
det var längesedan jag skrattade så mycket
&
kombo är galnaste galna.
bakfull söndag med ett varv runt malmö,
för luft i lungorna.
in the battlefield.
fredag
&
önskar att organisationer som reclaim the streets inte tilläts att ta över en hel jävla stadsdel under fyra dagar.
jag är trött på er, ni sover i min trappuppgång, ni har jävla housefest på torget
&
ni får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media.
folk stannar hemma från jobbet eftersom er demonstration drar till sig kravallidioter.
jag är så verkligt jävla trött på er, dra hem för fan.
&
önskar att organisationer som reclaim the streets inte tilläts att ta över en hel jävla stadsdel under fyra dagar.
jag är trött på er, ni sover i min trappuppgång, ni har jävla housefest på torget
&
ni får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media.
folk stannar hemma från jobbet eftersom er demonstration drar till sig kravallidioter.
jag är så verkligt jävla trött på er, dra hem för fan.
känt om hjärtat sitter kvar.
jag har fortfarande inte vant mig vid dessa långa, produktiva dagar.
har hunnit göra rapportintervju på ett av Sveriges största företag, gått i stan, ätit frukost med H
samt tvättat
&
nu plugga.
första morgonen med vantar
&
hösten kommer alltid så fort.
gårkvällen känns fortfarande konstig & ja jag vet jag analyserar sönder saker.
därför vet jag lite mer än er.
har hunnit göra rapportintervju på ett av Sveriges största företag, gått i stan, ätit frukost med H
samt tvättat
&
nu plugga.
första morgonen med vantar
&
hösten kommer alltid så fort.
gårkvällen känns fortfarande konstig & ja jag vet jag analyserar sönder saker.
därför vet jag lite mer än er.
& jag sårar ihjäl.
jag kan inte blir arg igen,
inte nu när jag kommit över, under det.
jag kan inte tillåta några demoner riva innefrån
eller
låta idioti rasera allt jag kämpar varje dag för att bygga upp.
jag måste ha denna jävla kontrolllista i huvudet varje dag
&
mentalkryssa för varje uppfyllt mål.
inte tillåta idiotiska ord staplade på hög komma åt mig.
så jag andas in & släpper ut.
tänker hey hey hey..
(& resten vet vi)
LA är nio timmar bak & jag saknar dig.
jag älskar söndagar,
mer nu än någonsin när jag slipper ha jobbångest inför måndagen.
har spenderat förmiddagen på fiket med mina fina kursare
&
jag är så löjligt glad över att jag börjat greppa företagsekonomin.
vilken jävla befrielse!
kärlek fra lakritsfantomen.
when it comes to you.
det har varit en svår dag.
jag åker buss förbi drömmen varje dag
&
det sticker i ögonen varje gång
för jag vet innerst inne vad jag egentligen vill göra vara.
& jag vet att det är omänskligt att ignorera det, stänga av men vad mer kan jag göra.
jag är trött igen.
&
telefonen ringer.
hör massa ord, de staplas på hög, flyter samman
men ingenting av värde för mig.
så jag är tyst för det ges ingen paus, inget tillfälle för mig att berätta om rädslan som hela tiden jagar mig,
letar upp mig, driver mig bort.
så jag tänker att jag ska berätta, släppa demonerna fria, få lite distans
&
luft åt det som kväver.
men det är för sent.
det finns ingen där.
så jag är tyst.
jag åker buss förbi drömmen varje dag
&
det sticker i ögonen varje gång
för jag vet innerst inne vad jag egentligen vill göra vara.
& jag vet att det är omänskligt att ignorera det, stänga av men vad mer kan jag göra.
jag är trött igen.
&
telefonen ringer.
hör massa ord, de staplas på hög, flyter samman
men ingenting av värde för mig.
så jag är tyst för det ges ingen paus, inget tillfälle för mig att berätta om rädslan som hela tiden jagar mig,
letar upp mig, driver mig bort.
så jag tänker att jag ska berätta, släppa demonerna fria, få lite distans
&
luft åt det som kväver.
men det är för sent.
det finns ingen där.
så jag är tyst.
i know that i love you, i know that i need you.
finaste tisdagen på länge med ett besök på konsthallarna med emeli,
kaffe på friisgatan
&
sedan öl på ölcafét där vi fick något slags infall med lyckad utgång.
därefter folköl på balkongen, rödvin, likör jag vet inte.
popdängor från 90-talet & bara en sjukt fin må bra känsla som alltid med emeli i närheten.
det är lite som lektion i livskunskap att analysera, vända, vrida i fint sällskap tills man har alla sanningar
klart för sig.
kaffe på friisgatan
&
sedan öl på ölcafét där vi fick något slags infall med lyckad utgång.
därefter folköl på balkongen, rödvin, likör jag vet inte.
popdängor från 90-talet & bara en sjukt fin må bra känsla som alltid med emeli i närheten.
det är lite som lektion i livskunskap att analysera, vända, vrida i fint sällskap tills man har alla sanningar
klart för sig.
how to forget about time?
det är lustig att vara helt ledig en tisdag.
bara så.
så jag har hunnit tvätta, laga lunch, träffat pappa
&
det är många timmar kvar innan onsdag.
det är skönt när livet går långsamt.
bara så.
så jag har hunnit tvätta, laga lunch, träffat pappa
&
det är många timmar kvar innan onsdag.
det är skönt när livet går långsamt.
i like to know that your love is all that i can be sure of.
måndag
&
första skoldagen,
den var fin.
lunch med fyra nya ansikten i en italiensk källare bakom operan
&
jag har aldrig känt mig så nära Italien sedan jag senast åkte därifrån.
jag känner mig pepp.
på skolan, på alla nya människor
&
möjligheterna.
det här blir bra.
&
första skoldagen,
den var fin.
lunch med fyra nya ansikten i en italiensk källare bakom operan
&
jag har aldrig känt mig så nära Italien sedan jag senast åkte därifrån.
jag känner mig pepp.
på skolan, på alla nya människor
&
möjligheterna.
det här blir bra.
make it stop.
illamående
&
jag hatar verkligen mig själv för alla de gånger jag inte klarat av att stå upp för mig
&
allt jag är.
hatar mig själv för alla ursäkter jag blir lurad på,
hur jag krälar, fan vad äckligt det är.
det är som om jag gett upp,
all energi har lämnat & jag orkar inte göra något åt det längre.
jag undrar när jag blev en sådan jag alltid föraktat.
som hela tiden tillåter, ser på, låter det ske.
hur mycket lättare det är att sänka garden, att vara ingen alls.
istället för att slåss.
&
jag hatar verkligen mig själv för alla de gånger jag inte klarat av att stå upp för mig
&
allt jag är.
hatar mig själv för alla ursäkter jag blir lurad på,
hur jag krälar, fan vad äckligt det är.
det är som om jag gett upp,
all energi har lämnat & jag orkar inte göra något åt det längre.
jag undrar när jag blev en sådan jag alltid föraktat.
som hela tiden tillåter, ser på, låter det ske.
hur mycket lättare det är att sänka garden, att vara ingen alls.
istället för att slåss.
my final cut.
så på måndag börjar mitt studentliv igen.
vi snackar sjuka mattetal, nudlar, öl, minus på kontot & studentlitteratur.
det är sista sista chansen nu,
om detta går åt helvete bosätter jag mig i Indien.
vi snackar sjuka mattetal, nudlar, öl, minus på kontot & studentlitteratur.
det är sista sista chansen nu,
om detta går åt helvete bosätter jag mig i Indien.