hur ska jag gå hem när allt är så här?
jag vet ingenting, förutom att ibland när jag vill något & sedan får jag det & blir jag vettskrämd.
så nu sitter jag här med lite vinskalle, det ska jag inte förneka, & vet inte hur jag ska hitta ut.
så jag är livrädd, för allt.
allt som börjar om
allt som aldrig tar slut
& rädd för det som faktiskt tar slut.
jag var i parken igår, på världens snabbaste allsång.
det var bara fina människor där, förutom de längst bak som spottade öl i någons nacke.
jag var där med familj & vänner.
drack rödtjut med bror som blir lika galen som mig när vi känner lycka.
skrek oss hesa & träffade galen galen barndomsvän med varma kramar.
därefter, kortspel med ny vän tills morgonen gjorde sig påmind.
& det där i luften att man aldrig vill släppa men måste för man kommer inte kunna andas annat än ångest dagarna därefter.
så jag är nöjd med det trots att mobilen nu har blivit ett plingande minfält.
det är ju så lätt att trilla dit.
jag jobbar helgen,
bryr mig inte nämnvärt men saknar, trots allt, mitt gamla jobb.
mest för att jag vet att det passar mig bättre.
& för att jag behöver det på något märkligt vis.
behöver påminnelsen.
är rädd för att åter igen ska börja tro jag är odödlig, köra för fort, göra dumma vänstersvängar & cykla mot rött.
man glömmer så fort, igår: utan lampor, vin i blodet & rakt ut i korsningar, framför bilar zick zack, allting kan ta slut på två sekunder.
jag behöver påminnas om det.
kom hem när du vill, jag är vaken hela natten.
det är högsommar, nyhetstorka, kvave & jag tröttnade idag.
på upprepningar, att sitta vaken nätter, sova dagar på stranden.
droppen idag var när telefonen ringde & jag höll på att köra av vägen när det gick upp för mig att det var A, som jag träffade till & från i vintras.
upprepning upprepning.
babblade på om sitt liv, sa vi måste börja träffas igen (varför?), jag saknar dig (varför?) han avslutade samtalet "det var kul att höra från dig!"
"det var för fan du som ringde!!" skrek jag tillbaka efter han lagt på.
mådde illa resten av dagen.
jag slår bort det, fokuserar om på nytt,
spenderar helgen i Ronneby tillsammans med Winnerbäck,
börjar på mitt nya jobb på måndag eftermiddag,
åker till halmstad tisdag-onsdag, dricker vin & frotterar med komikereliten.
kanske händer det där?
jag har tre timmar kvar på mitt arbetspass.
jag har varit halvvägs in i sömnen minst tre gånger men lyckats undgå den.
det bor en svartvit katt här numera, vet inte om hon sprungit bort eller är en så kallad sommarkatt.
jag har köpt mat, hon har ätit två portioner, sover nu en mätt sömn på översta trappsteget.
hon luktar bebiskatt bakom örat & är ensamast i Sverige.
på upprepningar, att sitta vaken nätter, sova dagar på stranden.
droppen idag var när telefonen ringde & jag höll på att köra av vägen när det gick upp för mig att det var A, som jag träffade till & från i vintras.
upprepning upprepning.
babblade på om sitt liv, sa vi måste börja träffas igen (varför?), jag saknar dig (varför?) han avslutade samtalet "det var kul att höra från dig!"
"det var för fan du som ringde!!" skrek jag tillbaka efter han lagt på.
mådde illa resten av dagen.
jag slår bort det, fokuserar om på nytt,
spenderar helgen i Ronneby tillsammans med Winnerbäck,
börjar på mitt nya jobb på måndag eftermiddag,
åker till halmstad tisdag-onsdag, dricker vin & frotterar med komikereliten.
kanske händer det där?
jag har tre timmar kvar på mitt arbetspass.
jag har varit halvvägs in i sömnen minst tre gånger men lyckats undgå den.
det bor en svartvit katt här numera, vet inte om hon sprungit bort eller är en så kallad sommarkatt.
jag har köpt mat, hon har ätit två portioner, sover nu en mätt sömn på översta trappsteget.
hon luktar bebiskatt bakom örat & är ensamast i Sverige.
my coffe is killing me.
det är natten fredag till lördag & enda anledningen till att jag faktiskt vet detta är att jag nyss kollade kalendern.
jag sitter i en brun soffa någonstans i oxie, jag jobbar.
det enda jag jobbar på just nu är att hålla mig vaken, jag är sämst på att jobba natt.
jag försöker lösa detta genom en stor kopp pizzakaffe.
emeli myntade detta kaffeuttryck, det är alltså gammalt kaffe som stått någon timme som sedan värmts upp i micron. sådant det bjuds på hos min lokala pizzeria bakfulla lördagar när man är halvägs genom en dekadenshelg.
jag sitter i ett hus gud glömt, jag tror inte att någon som aldrig varit innanför dessa väggar egentligen vet någonting om livet. eller i alla fall mycket litet. jag försöker inte på något vis briljera, det är bara så & jag kan avundas dem som inget vet för vissa dagar gör det för ont.
i natt är det svalt, svalare här inne.
termometern ,som någon självplågare har installerat i personalrummet, visar på 29.9 celsius, förra veckan visade den 37.5. jag inser att det är ren jävla dårskap att arbeta i sådan hetta, detta beror på två avfuktare som ska torka en vattenläcka. jag inser som sagt dårskapet men jag orkar inte ta tag i
detta, ringa min chef säga att de åtminstonde får laga ventilationen. jag är för trött & har vant mig.
det finns massvis med fönster här, kvällspersonalen upplyste mig om att det är extremt svårt, faktiskt omöjligt att bryta upp dessa utifrån när de är öppna. trots denna upplysning har jag kontrollerat att alla fönster är stängda, jag har kontrollerat det två gånger, jag vill inte utmana några öden. jag tror att jag är inne på min åttonde natt & hitills har varje dag sett i princip likadan ut. jag är vaken på nätterna & sover sedan ca fyra timmar dagtid. jag gör fel, jag vet det men få saker avskyr jag så mycket som att sova på dagtid.
om 32 minuter kommer solen att sakta gå upp, först då kommer jag att resa mig från denna bruna soffa, som nu har klibbat sig fast mot mina ben, för att röka en cigarett.
always one foot on the ground.
jag sitter i en brun soffa någonstans i oxie, jag jobbar.
det enda jag jobbar på just nu är att hålla mig vaken, jag är sämst på att jobba natt.
jag försöker lösa detta genom en stor kopp pizzakaffe.
emeli myntade detta kaffeuttryck, det är alltså gammalt kaffe som stått någon timme som sedan värmts upp i micron. sådant det bjuds på hos min lokala pizzeria bakfulla lördagar när man är halvägs genom en dekadenshelg.
jag sitter i ett hus gud glömt, jag tror inte att någon som aldrig varit innanför dessa väggar egentligen vet någonting om livet. eller i alla fall mycket litet. jag försöker inte på något vis briljera, det är bara så & jag kan avundas dem som inget vet för vissa dagar gör det för ont.
i natt är det svalt, svalare här inne.
termometern ,som någon självplågare har installerat i personalrummet, visar på 29.9 celsius, förra veckan visade den 37.5. jag inser att det är ren jävla dårskap att arbeta i sådan hetta, detta beror på två avfuktare som ska torka en vattenläcka. jag inser som sagt dårskapet men jag orkar inte ta tag i
detta, ringa min chef säga att de åtminstonde får laga ventilationen. jag är för trött & har vant mig.
det finns massvis med fönster här, kvällspersonalen upplyste mig om att det är extremt svårt, faktiskt omöjligt att bryta upp dessa utifrån när de är öppna. trots denna upplysning har jag kontrollerat att alla fönster är stängda, jag har kontrollerat det två gånger, jag vill inte utmana några öden. jag tror att jag är inne på min åttonde natt & hitills har varje dag sett i princip likadan ut. jag är vaken på nätterna & sover sedan ca fyra timmar dagtid. jag gör fel, jag vet det men få saker avskyr jag så mycket som att sova på dagtid.
om 32 minuter kommer solen att sakta gå upp, först då kommer jag att resa mig från denna bruna soffa, som nu har klibbat sig fast mot mina ben, för att röka en cigarett.
always one foot on the ground.
smoke detector.
oh denna sommar har varit fin hittills, finaste ellen ärade oss med ett besök & vi drack myntadrinkar på carib, hängde i parken, åt bort baksmälla på debaser & drack fantarosé på min balkong. ljuva ljuva helg!
123 nu har jag semester i dagarna sju sedan går jag på mitt nattschema & försvinner för resten av sommaren.
jag invigde min semster med att agera flytthjälp, idag vill mina armar inte vara med längre men jag måste ändå hänga tvätt. det är roligt att man måste ägna sin "semester" åt sådant man aldrig hinner när man jobbar men oh jag ska inte gnälla, i morgon kommer dekadens-Anna till stan & ikväll ska jag grilla på gården med min älskade Daniel.
kärlekkärlekkärlek!
123 nu har jag semester i dagarna sju sedan går jag på mitt nattschema & försvinner för resten av sommaren.
jag invigde min semster med att agera flytthjälp, idag vill mina armar inte vara med längre men jag måste ändå hänga tvätt. det är roligt att man måste ägna sin "semester" åt sådant man aldrig hinner när man jobbar men oh jag ska inte gnälla, i morgon kommer dekadens-Anna till stan & ikväll ska jag grilla på gården med min älskade Daniel.
kärlekkärlekkärlek!