you are my everything.
&
jag jobbar lite.
kvällen ska spenderas med louise & en enorm hög med tvätt, mina jobbtider har resulterat i knasiga outfits eftersom jag fått gräva längst in i garderoben efter rena kläder.
som den blå skapelsen som fick åka på under thåströmkonserten.
möllevångsfestivalen börjar idag, jag ska bära ut min soffa & hänga i den hela helgen.
sen ska jag spela bongotrummor i möllanrondellen.
ska bli asaklitt.
trevlig helg!
min klocka har stannat under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi, inuti är du fjäderlätt & vit.
för mirakel existerar inte här, inte idag & inte igår
det är så svårt att lära sig det, hur hårt livet är.
att någon kan tyna bort på sju veckor & lämna en familj så liten & rädd efter sig.
det måste vara orättvisa i sin smutsigaste form
&
det finns ingenting att säga, så vi är tomma nu.
denna kvällen kommer för alltid att vara oförglömlig,
hur vi helt utan blodsband med hjälp av åren blivit en familj.
&
ikväll har vi plockat upp vår syster & gråtit med henne tills luften tog slut.
sov gott starka du.
dont let just one night fuck it all up.
lugn dag & de flesta är ute på lunch.
jag sitter här, helt oförmögen att röra mig,
jobbade helgen på jobb no. 2 & det innebär tio timmars riktigt slit per dag,
jag & emeli är glada vi har varandra.
alltså dunkar mitt huvud värre än 25års-bakfyllan men snartsnartsnart kommer mjölken levererad av kollega så jag kan bota mig med java.
sen håller jag lite helg så här mitt i veckan & funderar på att ta någon stadig drink ikväll i fint sällskap
&
sen följa upp med morgondagens födelsedagsmiddag för finaste pappan,
jag har saknat min familj något så oehört mycket de senaste veckorna.
but they told me a man should be faithful and walk when not able and fight to the end but im only human.
älskade morten är "hemma" & trots att ett år gått sedan sist känns det som noll dagar.
jag har saknat honom så & han är lika fantastisk som jag minns honom.
malmöcirkeln är sluten.
jag spenderar mina lediga dagar med fina männsikor
&
funderar verkligen en hel del över hur obetydligt värdelöst oviktigt vissa händelser, tjafs, alltihop är .
mer än någonsin nu när tragedin är så obehagligt nära.
vi borde verkligen försöka mer, oroa oss mindre & älska mer.
det går ju så jävla snabbt,
det här livet.
Will you be there,
Through my joy and my sorrow
In the promise of another tomorrow
I´ll never let you part
For you´re always in my heart.
beat it.
mathias tyckte att vi var fruktansvärt underhållande & skrattade mest hela tiden,
jag förstår nu varför.
Lindas medtagna min är verkligen oslagbar
&
jag sitter & snyftar upp en hel jäkla toarulle.
Louise i chock.
Jag kreverar av skratt nu.
hur man firar sommarlov en måndag & hur man verkligen l e v e r.
måndagar är inga grå dagar i sommartider.
ellens sommarlov började igår (lov är festligare än semester) & det var vi ju tvugna att fira.
därför styrde vi cyklarna mot debaser & deras superba restaurang.
efterrätten bestod av en iskall dacquari & halva malmö trängdes i uteserveringssofforna framför en film om freddie mercurys liv.
världens vackraste vänner & jag känner dem alla.
when you lose something you can´t replace.
mirakel verkar inte finnas & det visste jag kanske från början för jag menar,
vem kan ordna mirakel?
troende skulle hävda gud men jag som ateist kan inte längre tillbe en gud jag inte ens tror existerar.
det finns så mycket som står utanför vår makt & det gör mig frustrerad.
en vän till mig skrev en artikel angående michael jacksons död & hon hävdade att om man iklär sig dödens kostym så känns döden naturlig & inte så skrämmande.
jag förstår att det som menas med att iklä sig dödens kostym är att vänja sig vid döden & inte frukta den.
men döden skrämmer mig något fruktansvärt eftersom saknad för mig är det värsta tänkbara man kan utsättas för,
att sakna en människa men aldrig mer få träffa denna är i mina ögon det sorgligaste som finns.
så nu när min väns mamma kämpar för varje andetag hon drar igenom sina cancersjuka lungor så har jag ingen aning om vad jag ska säga, för situationen är så främmande för mig att jag inte ens kan föreställa mig hur det känns.
att iklä sig dödens kostym är för mig helt otänkbart då jag aldrig någonsin kommer förstå eller acceptera den orättvisa döden oftast innebär.
det är så få människor som får dö av hög ålder i en varm & skön säng & kännna att de är nöjda med sin tid i livet.
de flesta rycks ifrån oss för tidigt, för snabbt & för smärtsamt.
& kvar finns vänner, familj & älskade med en tung smärta av saknad över bröstet.
att iklä sig dödens kostym är för mig att acceptera något helt oacceptabelt orättvist.
det enda jag måste lära mig är att jag inte är odödlig
&
därför leva lite mer, hjälpa lite mer, se lite mer & uppleva ännu mer.
för min egen skulle & för dem som aldrig fick chansen.
en helg i juli.
jag vet inte ens om det är lagligt att ta ett glädjeskutt när man blir inringd en solig fredag.
igår kom ett galet gäng från helsingborg ned för att festa in Lindas & Mathias nya lägenhet.
vi mötte upp andra festdeltagare på lilla torg & för-ölade.
sen väntade galen fest med massvis av öl i isbaljor, soffor utplacerade i det gröna, fin buffé & skön musik.
söndagen invigdes med välbehövd brunch på debaser & sedan tivolihäng där vi antagligen blev portade från de radiostyrda bilarna för all framtid.
ibland har man det för gött men jag vill inte avstå från något.
i mean it, i promise.
&
igår var vi på allsång på debasers uteservering, den bästa & enda allsången jag varit på.
i allsångshäftet fanns låtar med kent, säkert, melody club, håkan & massa mer.
folket var så himla glada & solen stod sjukligt högt på himeln.
eftersom jag har sommarlovshäng så spenderar jag tid på stränderna runt omkring
&
idag träffade jag tobbe på en lunch.
vi skrattade åt alla år, galna utekvällar, sjuka taxifärder & sjöslag.
han gör mig verkligen så glad & vi släpper aldrig taget.