livlina

sista sista sista allt.
sista energin tas nu ut för jag har mer saker på mina 37 kvm än jag trodde.

jag trodde verkligen att det inte skulle kännas alls
men
det är fan att lite vemod tränger igenom min flyttglädje.

för det har ändå hänt & ohänt så jävla mycket mellan dessa väggar.
det har varit galna fester där både soffor & gardinstänger festats sönder.
det har varit enormt långa bakfyllor med folk utspridda från köket in i vardagsrummet.
det har varit anna & lina-helger med sjuka om-möbleringar, sex and the city-maraton,
efterfester & så jävla mycket skratt hela vägen innefrån & ut.
det har varit vinkvällar, matlagning, spel & framför allt madrassåkning i trapphuset.
det har varit rehab, frihet, ångest, mexikansk julafton med tequilarace.
det har varit dödsbud, gråt, veckofylla & bråk.
det har varit romans med felgjorda kaffelattes i köket.
det har varit tentaångest med emeli i röda rummet.
det har varit makeupjobb & fläckarna på golvet vittnar om hårfärgningar.

& jag ångrar ingenting.
jag hade aldrig velat byta ut dessa två år.
första middagen, jockes köttbullar & sju peroner runt ett köksbord för två
&
flyttkartongerna mot väggarna.
första dagen & nu sista.


men jag ångrar ingenting.
skulle vara luggklippet som emeli fixade till på mig under en eftermiddagsfylla.
men annars inget alls.

lovely friday.

telefonsamtal till sambo-Martin:

tordag & nedförsbacke.

idag är jag fruktansvärt ostabil.

tisdagkväll & ännu en middag med rödvin.
linda gjorde en spontanhälsning i mitt nedpackade hem
& jag hade en lyckad middag på spisen.
kanske för första gången i mitt liv lyckades jag bjuda på något ätbart som till & med var gott.
currykyckling & fullkornris om ni bryr er.


jag skulle packa ned köket
&
skriva en tenta men gav upp projektet
&
min blomma håller på att dö ännu en gång
&
det är ganska värdelöst.

katten har fått lyxmat men dessvärre har hon vant sig vid torrfoder
under de fattiga tiderna & äter bara det nu.
också värdelöst.




godnatt.

det har visat sig att antalet besökare här bara stiger.

måndag, steady, go!

som sagt, festivalande igår.
värmde upp med lite förtjänad shopping.
sen mötte jag upp daniel & morten.
vi fastnade på dansbanan
jag vet, det är ganska sjukt.
men vi hade kul.

sedan traskade vi till stortorget där the ark spelade.
& jag måste erkänna att jag blev sentimental, lyrisk & allmänt spattig av deras konsert.
för de är precis så där som de alltid varit & jag tror att halva malmö befann sig där & vrålade.
det var en fin stund.

lilla torg fick sig ett besök där vi fortsatte hinka öl.

sedan gick det utför.
efter att ha väntat på bussen i en timme såg jag min räddning i att i alla fall få tre timmars sömn
innan min tvättid klockan sju.
vad händer?
en fjortiskille kräks på mig.
helt sant.
den äckliga lilla jävlen sprutlackerar mina nya jeans & skor med sitt kräk.
han försökte alltså springa av bussen för att spy utanför, hinner inte utan spyr på mig istället.
jag själv höll på att spy rakt ut.
det var så äckligt.
busshållplatsen efter gick jag av & klafsade hem med fjortisspya i skorna samtidigt som jag
försökte lugna ned min kräkreflexer.


hur som.
ikväll: middag på plocke-pin.
samt fortsatt packning.

arrividercinio.

fredagen är här

gud som haver barnen kär
gör så att all stress inte äter upp mig
samt att jag inte försover mig i morgon.

amen.

har antagligen redan lyssnat sönder Winnerbäck & Miss Li`s nya, gemensamma singel.

var & spanade in lägenheten idag.

jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig
för att få min tacksamhet att låta äkta & inte patetisk, smörig & kväljande.
men jag är så fruktansvärt tacksam över att omges av människor som är världens bästa.
som bara är världens bästa vänner utan omsvep.
med sina gärningar, ord & existens.
att liksom kränga in min cykel i sin lilla bil för att jag ska slippa cykla hem i regnet.
att ringa & gratulera & vara själaglad över att jag ska bli med våning.
att sitta på en filt i folkets park i timmar & egentligen bara prata strunt men ändå förstå allt.
att ringa & bara säga "tack som fan för att du finns".
att ställa upp när som utan baktanke.
att bara köra rundor i en bil utan ettans växel & bara prata sjuka saker.
att ringa varje jävla morgon halv sju & skrika mig vaken trots att jag hatar det men ändå i slutändan för min skull.

det är människor som ni som får mig att inse att livet är så jävla bra egentligen.
att jag inte har något att klaga på.
att vad som än händer, hur mycket jag än förlorar så klarar jag mig bara jag har er allihopa.


& fan nu blev det nog så där patetiskt smörigt ändå
men ändå helt ärligt hela vägen innefrån & ut.

idag är det dagen då jag & martin äntligen fick en lägenhet med fyra rum på möllan.
107 kvm & en utsikt att dö för.
dagen borde skrivas in som högtidsdag.
aftonbladet borde ha med nyheten på löpet.
nu har vi två veckor på oss att packa
sen blir vi med våning.
vååååning.
vååååååååååååning.
love on you.

det är fredag

det händer inget intressant nu.

bloody monday är över
&
irritation liksom inne i hjärnan.
för denna staden är skit just nu
& bara ljug & inget på riktigt.

alla går omvägar & ingen talar sanning
& alla vet om varandra men alla kniper käft
&
jag blir helt slut i huvudet av allt.


jag lägger ner
&
jag önskar verkligen att jag bara kunde dra.
när som var som
&
det andas nästan lite tonårs-småstadsångest
&
kanske är det så att även denna stad blivit för liten.
kanske har jag haft ihjäl allt ännu en gång.

back on track
&
tiden har stått still vid mitt skrivbord på kontoret.

sommaren har kommit & när jag tänker efter så är det orättvist
då jag endast fick en stranddag på min semester.

bara till att bita ihop, nästa lediga dag inträffar på julafton.
altid något.

en feberdag
med hetta utanför fönsterna & min panna kokar över.
det är bra att man blir sjuk på semesterns sista & enda soliga dag
samt att jag ska börja jobba i morgon.
allt känns bara extremt jobbigt idag
& jag har gråtit mig trött.
borde köpa halstabletter, kanske laga mat
men ingen ork
så därför somnar jag om igen för att kanske är världen lite bättre då.