can you show me whats real tonight?

det är höst nu,
frös otroligt igår kväll trots kofta & jacka.
det blåser igenom allt & jag måste erkänna att jag älskar det.
blev trött på sommarn till sist, hur är det ens möjligt?
vintern kan få vänta några år men oh hösten jag älskar dig.

jag förändrar saker, denna veckans största förändring är uteslutning av java & istället häver jag kopiösa mängder av något slags magiskt te som ska göra mig till en bättre människa.
det är skitlöjligt jag vet ,det finns inget bättre än kaffe.
gårkvällen spenderades i stan, band of horses bjöd på magi
&
sedan införde jag nytt garderbossystem halva natten, kl 04 träffade jag sömnen
&
jag vet inte varför jag känner sådan oro inför att sova.
ringer oroliga samtal utan att komma fram, vet ju ingenting längre,
hur man gör när allt är så här.


vad du än gör, ta inga råd av mig jag vet dom fungerar inget bra.

har kalasat i dagarna två, flackat fram & tillbaka.
träffat människor jag saknat ihjäl mig efter & som sedan lämnat skånsk mark för huvudstaden.
har tappat så mycket förstånd, blivit uppskrapad av finaste pittbull.
är ingen hjälte idag heller, försöker blunda bort det,
går inget vidare.
så kanske har jag gjort fel igen, löpt linan ut på en idé jag vaskade fram promenerandes genom Malmö en klibbig förmiddag igår.
han har i alla fall lämnat nu & jag sa ingenting, bar inga väskor, svarade inte ens i telefon.

denna jävla stolthet kan äta upp precis vad som helst.


no suprises.

kvav tvättsöndag & jag letar musik jag glömt.
radiohead, creep.
gårkvällen bjöd på fest långt utanför stan där regnet rasade ned utanför,
hotfulla ljud mot rutorna.
åkte hem i snabb bil mitt i natten, vattenavstängda viadukter & drömmen om min säng kändes år bort.
så har jag sovit en lång natt, drömt igen.
alltid samma person som ber om mina armar alltid jag som ber honom dra åt helvete.
vaknar trött tio minuter över tvätttid, smyger ned i kolsvart källare, inga lampor existerar här längre,
gömmer mig för grannen med stirrande blick & psykotiska utlägg om hans sjuka mor.
livrädd för honom & hans sätt att krypa under skinnet på mig
& hans sätt att spärra utgångar för att hålla mig kvar i en sjuk diskussion.
tänker att en dag har han ihjäl någon,
hoppas han blir inspärrad innan dess.







i never loved somebody truly, always one foot on the ground.

det är sommarmorgon.
han har precis gått.
cyklat gatan fram till jobb & jag är kvar här.
ledig & uttråkad.
jag vet inte vad jag ska säga, jag litar inte på någon i hela världen men han ligger intill nätterna igenom,
dränker stereon i rummet bredvid. nynnar låtar jag aldrig hört.
jag vet att jag är skadad, kan räkna till tre & sedan skrika allt om hur det verkligen känns att få det pumpande organet utslitet ur bröstet men orkar inte.
så jag tror inte ett skit på vad han säger.
han kallar mig kall & det värmer mig.
för det är ju alltid så, att någon får ta skiten från minst tre andra.
precis så som jag gjort.