.
så du har tänkt, spenderat timmar på tanken, promenerat genom Malmö
&
det syns verkligen, på din svettblöta rygg.
någonstans här går allt sönder & ögonlocken leker tusen nålar,
det är inte det att jag inte klarar av ett liv utan dig det är mer så att jag verkligen inte orkar
igen & igen & igen in i evigheten.
för att det är så jävla jobbigt, förnedrande & förbrukande att bli ensam kvar,
lämnad, bortkastad, bortglömd.
någon gång efteråt vill jag alltid spola tillbaka & frysa tid,
men vet ändå inte vad jag skulle gjort bättre eller mer.
det är så när man ger allt, hela tiden utan att tänka.
det är så när man på fullt allvar känner att ingenting inuti sig själv är värt att älska,
för det finns ingenting där.
&
det syns verkligen, på din svettblöta rygg.
någonstans här går allt sönder & ögonlocken leker tusen nålar,
det är inte det att jag inte klarar av ett liv utan dig det är mer så att jag verkligen inte orkar
igen & igen & igen in i evigheten.
för att det är så jävla jobbigt, förnedrande & förbrukande att bli ensam kvar,
lämnad, bortkastad, bortglömd.
någon gång efteråt vill jag alltid spola tillbaka & frysa tid,
men vet ändå inte vad jag skulle gjort bättre eller mer.
det är så när man ger allt, hela tiden utan att tänka.
det är så när man på fullt allvar känner att ingenting inuti sig själv är värt att älska,
för det finns ingenting där.
Kommentarer:
Postat av: Albert
Ska det här föreställa en tränings-blogg? Allt tjat om svettiga ryggar gör mig frustrerad. En av dessa dagar bloggerska, en av dessa dagar, POOWWEE!!! rakt till månen!!
Trackback