always one feet on the ground.
näe det var inte alls bra det här.
jag sitter med ett mosat knä & dödschock.
på väg hem från skolan på cykel & snabbt skulle jag upp på sadeln när det blev grönt.
min klack slant på trampan & jag dimper ned i asfalten med cykeln över mig.
hör någon skrika "oh herregud hon blir påkörd!", ser en buss i ögonvrån, blundar & tänker ja nu jävlar, det var ju typiskt, nu dör jag.
mirakulöst nog hinner bussen tvärnita någon cm från mitt huvud & jag staplar upp, kontrollerar att mina nya byxor ej skrapats upp med knäet.
pustar tacksamt ut över att så ej är fallet, linkar upp på trottaren & känner hur benen viker sig.
dödschock.
oh well, det var inte min tur att gå idag.
vet inte vem jag ska tacka för det,
men tack.
lina min älskling nu får du inte cykla mer. du får gå lugnt och stilla och hålla louise i handen när du ska gå över gatan. du får inte skada dig.