En dank Frank, jag kommer aldrig närmre än så, en blank förmiddag i handen på frank.

förra veckan gick jag förbi en snubbe på värnhem.
vi stannade till framför varandra & det var längesedan jag blev så glad över att se ett bekant ansikte,
för det var FRANK!
älskade frank!
jag slutar ALDRIG förvånas över hur lätt det är att glömma bort varandra & hur sjukt det känns när man hittar  varandra igen.
Frank var sig lik, sprudlande & underbar.
vi uppdaterade varandra på året som gått & vi konstaterade att gamla gänget är long gone men bestämde att inte tappa varandra igen.
så nu ska vi se till att styra upp en middag i veckan tillsammans med daniel & om jag har riktig tur får jag ännu en gång uppleva franks dramaqueen-utspel! "näee nu går jag hem!"

kärlek.
bara kärlek!


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback