du räddar livet på mig!
2005 & jag tar mig från stationen till malmö högskola.
jag vet inte vart jag ska, min malmökunskap är inte särskilt utvecklad.
det blåser, min skola ligger vid någon slags hamnbassäng.
jag är nervös.
litteratur & medier, det är det jag ska syssla med denna termin, jag kommer direkt från gymnaiset, turkiet, komvux & allt är kaos på insidan det enda jag med säkerhet vet är att jag måste till malmö.
& jag måste studera. & jag behöver 100 akademiska högskolepoäng för att komma in på journalisthögskolan i Lund, så jag börjar på K3 i Malmö.
med den vetskapen tränger jag mig fram till datorsalen, där ska jag få ett inlogg till min nya mailadress.
en ledig stol, där ligger en tygkasse.
färgglad & hysterisk, tänker att människan som äger den måste vara färgblind.
jag frågar ägaren om det är ledigt där & hon säger ja, tar sin tygkasse & lägger den på golvet.
ägaren har långt brunt hår, det ligger i stora vågor över ryggen, öronsnibbarna pryds av stora silverringar & i näsan glittrar en piercing.
vi börjar prata, jag säger jag hör på din uppländska dialekt att du inte är här ifrån
& då skrattar hon, inte åt mig. mer hjärtligt & upplyser mig om att det finns inget begrepp "uppländska" det är något som vi skåningar hittat på men ja, hon är från växjö.
emeli heter hon, nyinflyttad på celsiusgården & något som slår mig är att hon har full koll på nästan allt, att ingenting verkar skrämmande för henne.
dagar blir som alltid år & jag har lärt mig att emeli inte är färgblind, hon är färgglad.
hon är min färggladaste skatt.
2005 har blivit 2009 & mycket har flytit förbi sedan tiden på K3.
vi har flyttat både en, två & tre gånger, vi har hållt varandra i handen, klappat kind, dansat oss galna, druckit för mkt på krogen, druckit för lite på krogen, haft dansanta måndagar i vardagsrummet, haft sommarlov, sparkat med barfotafötter i hamnen i nyhavn, gråtit, hysteriskrattat, arbetat 12 timmarspass, haft temakvällar på krogen, sjungit högt rakt ut genom fönstret in i himlen & hållt hårt i varandra när allt stormat, jordbävnat sönder.
det finns ingen som du, & jag hade med all säkerhet aldrig klarat mig utan dig.
min fina vän & familj, du räddar verkligen livet på mig.
jag vet inte vart jag ska, min malmökunskap är inte särskilt utvecklad.
det blåser, min skola ligger vid någon slags hamnbassäng.
jag är nervös.
litteratur & medier, det är det jag ska syssla med denna termin, jag kommer direkt från gymnaiset, turkiet, komvux & allt är kaos på insidan det enda jag med säkerhet vet är att jag måste till malmö.
& jag måste studera. & jag behöver 100 akademiska högskolepoäng för att komma in på journalisthögskolan i Lund, så jag börjar på K3 i Malmö.
med den vetskapen tränger jag mig fram till datorsalen, där ska jag få ett inlogg till min nya mailadress.
en ledig stol, där ligger en tygkasse.
färgglad & hysterisk, tänker att människan som äger den måste vara färgblind.
jag frågar ägaren om det är ledigt där & hon säger ja, tar sin tygkasse & lägger den på golvet.
ägaren har långt brunt hår, det ligger i stora vågor över ryggen, öronsnibbarna pryds av stora silverringar & i näsan glittrar en piercing.
vi börjar prata, jag säger jag hör på din uppländska dialekt att du inte är här ifrån
& då skrattar hon, inte åt mig. mer hjärtligt & upplyser mig om att det finns inget begrepp "uppländska" det är något som vi skåningar hittat på men ja, hon är från växjö.
emeli heter hon, nyinflyttad på celsiusgården & något som slår mig är att hon har full koll på nästan allt, att ingenting verkar skrämmande för henne.
dagar blir som alltid år & jag har lärt mig att emeli inte är färgblind, hon är färgglad.
hon är min färggladaste skatt.
2005 har blivit 2009 & mycket har flytit förbi sedan tiden på K3.
vi har flyttat både en, två & tre gånger, vi har hållt varandra i handen, klappat kind, dansat oss galna, druckit för mkt på krogen, druckit för lite på krogen, haft dansanta måndagar i vardagsrummet, haft sommarlov, sparkat med barfotafötter i hamnen i nyhavn, gråtit, hysteriskrattat, arbetat 12 timmarspass, haft temakvällar på krogen, sjungit högt rakt ut genom fönstret in i himlen & hållt hårt i varandra när allt stormat, jordbävnat sönder.
det finns ingen som du, & jag hade med all säkerhet aldrig klarat mig utan dig.
min fina vän & familj, du räddar verkligen livet på mig.
Kommentarer:
Postat av: E
Du gör det igen mina kära vän och kåsör, skriver så jag blir rörd och måste gråta lite.
Jag är obeskrivligt lycklig att jag har dig!!
Det var så längesen vi satt där på K3 och lyssnad till TF när han höll låda om Björn Ranelid som han nu givit ut en bok om. Vilken stil jag hade på den tiden, varför sa ingen till mig? Eller folk kanske gjorde de, jag bara valde att inte lyssna som vanligt.
Jag älskar dig så mycket min kära Taxi!!!
Trackback