ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det.
men så tänker jag på dem som inte gjort fel men ändå förlorat, förlustat & då gör det så ont i mig att jag vill skrika ikapp med den smärtan som ljuder genom hela huset, ut på gatan in i min märg & mitt hjärta går i tusen miljoner bitar för det är så fruktansvärt sorgligt. så då släpper avtrubbningen & jag tar in allt, vill inte, kan inte hantera den sortens smärta jag, jag är ju bara ung, ovetande, odödlig. så jag gråter, i smyg såklart för att lossa den enorma knut i bröstet som pulserar, skaver, gör ont.
måste bli institutionerad igen måste sluta känna efter, inte sänka den där garden för det finns saker som inget människohjärta i världen kan hantera, bära, veta utan att gå sönder.
måste bli institutionerad igen måste sluta känna efter, inte sänka den där garden för det finns saker som inget människohjärta i världen kan hantera, bära, veta utan att gå sönder.
Kommentarer:
Trackback