det fanns inget att förlåta.

det är så svårt för mig att förstå att man tror att man känner en människa
&
så en dag upptäcker man att man umgåtts med en främling.
det finns ingenting som driver mig ifrån mina vänner.
jag skulle alltid ställa upp, alla förtjänar en andra chans, alla begår misstag.
men en sak jag aldrig förlåter är svek.
att man inte tar emot en hjälpande hand, utan istället hugger den.
det förlåter jag aldrig.
att man vänder ryggen mot tre vänner som oroat sig som fan, legat sömnslösa, försvarat & slagits för dig.
att man byter liv, stad utan att säga något.
för mig är det helt jävla ofattbart.
det är som om jag aldrig känt dig.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback