mina rädslor.
det har hänt igen så
jag flyr, håller mig borta från ensamhet.
kommer hem sent, vandrar långsamt på uppslitna, ganska fula gågatan efter stängning.
bråkar med hyresvärden för ilskan kanske måste ut & det resulterar i alla fall i ett titthål så jag numer kan se om någon övernattar utanför vår dörr .
tänker att vuxenlivet är så trist att det ger mig problem med andningen,
tänker det varje kväll med diskborsten i ena handen & pariserhjulet till vänster.
barndomsymbolen & hur vi åkte varje sommar.
i trygg famn & detta var långt innan skräcken för höjder bosatte sig i min kropp.
kanske är rädsla det som växer mest med åren.
jag vet inte, vet bara att jag inte var rädd för någonting när jag var liten.
inte ens pojken i huset brevid som bröt armen av brorsan.
inte ens honom.
säkert inte ens för ormar, inte förrän jag hittade en i stöveln.
så nu är jag rädd för vuxenlivet, relationer, höjder, skräckfilmer, clowner, ormar, arbetsförmedlingen, sjukhus,
räkningar, chefer, mörkret, tårar, tystnad, döden, olåsta dörrar, getingar & mölllevångstorget en söndag.
så visst fan växer den,
rädslan.
Kommentarer:
Postat av: Anonym
Jag känner med dig... Varför kan man inte få vara liten igen.inga bekymmer fanns bara vem man skulle leka med. Varför är vuxenlivet så allvarligt?
Postat av: Sis
Det var bara jag som skrev förra inlägget. Puss sis snart åker vi
Postat av: helsingborgstad
Hej du helsingborgare! Spana gärna in vår blogg. Bloggen som håller dig uppdaterad om allt roligt som händer i Helsingborg. =)
Postat av: Anna
Kan inte pojken i huset brevid trilla i trappan och spräcka skallen???
=)
Trackback