livlina

som när jag vandrar friisgatan fram, gammal musik i öronen

&

fragment från de två senaste somrarna.

hur vi festade dagar, nätter igenom.

gjorde sjuka saker som grilla inomhus fast det var trettio grader där ute.

drev från pub till pub, dansade i kök & vaknade upp på clasgatan i ett sovrum som såg ut som ett trashat hotellrum.

gjorde om möllevångstorget till ett minfält som var döden på söndagar men eurofi på lördagar.

cyklade nobelvägen upp & ned, 

kanske mellanlandade i någon timme på soffan ibland men alltid för rastlös för att stirra ner.

alltid vidare, alltid krashlanding men upp igen.

så jävla fint att verkligen utnyttja livet till max.

så jävla fint att vara tjugonågonting 

&

inte vakna förrän klockan ska en timme bak.