livlina

jag är hemma i hemstaden nu
&
det känns lite som en lindring.
som en lindring mot allt det som gör ont.

inte bara döden utan allt annat som snurrar för fort
i ett  virrvarv av happy hour drinkar & substitutshångel.
jag trivs här
&
jag kan krypa undan i ett hörn & ändå inte känna mig ensam.

jag behöver inte skratta & le
&
le & skratta & skåla
&
prata med hög röst & flirta i något rökrum på möllan.

jag kan bara vara.
ta igen alla de uppsatser jag skjutit upp i framtiden.
framtiden är här nu
den har liksom kommit ikapp mig
&
jag måste få utrymme för att kunna
a n d a s
vissa dagar.

igår gick jag från busshållsplatsen.
jag hade träffat alla mina
vänner
på en restaurang i stan.
mattias fyllde år & vi firade.
efteråt gick vi till gyllende prag & drack öl.
det var så bra.
att bara prata.
utan handling.
prata allt det gamla
vi
gjort
sett
&
hittat på.

hur som helst gick jag hem från busshållsplatsen
hem till mamma & pappa
&
jag kände mig liten igen.
ungefär 14 år.
& hade varit i helsingör
&
druckit blasköl.
sista nattbussen hem.
nostalgitripp.

allt förändras hela tiden
&
för det mesta hänger jag liksom med.

men jag trivs här nu
&
det har jag aldrig kunnat göra förut.
det är nog så att man måste försvinna ett tag för att kunna uppskatta.

hela helgen ska jag uppskatta.