jag vet att det är svårt.
långsam torsdag
&
ellen har planerat hela mitt 2009
&
det verkar bli ett fint år.
med vita trägolv, inflyttningsfest & ett möte med mitt livs kärlek.
det hela är mycket fint men eftersom jag är lite mindre hoppfull ser jag en etta i andrahand,
ensamhet & förvirring.
jag tror jag måste gå på ellens linje,
hennes version anno 2009 känns lite roligare.
man orkar bara inte vara rädd jämnt.
fortfarande är jag helt fel.
gör fel, hoppas & tror på fel saker.
jag lär mig aldrig aldrig aldrig.
normala människor gör samma misstag kanske i värsta fall två gånger.
jag gör det ungefär tjugofem gånger
&
blir lika förvånad, besviken varje gång.
&
jag kan inte hjälpa att jag tycker det är orättvist att jag som kämpat mig trött
måste känna denna tomhet & besvikelse.
kanske för att det är mitt luftslott som rasat?
det känns bara så enormt orättvist att jag inte ens kan få känna den lättnad som jag förtjänar.
vad fan vill livet med det?
&
ellen har planerat hela mitt 2009
&
det verkar bli ett fint år.
med vita trägolv, inflyttningsfest & ett möte med mitt livs kärlek.
det hela är mycket fint men eftersom jag är lite mindre hoppfull ser jag en etta i andrahand,
ensamhet & förvirring.
jag tror jag måste gå på ellens linje,
hennes version anno 2009 känns lite roligare.
man orkar bara inte vara rädd jämnt.
fortfarande är jag helt fel.
gör fel, hoppas & tror på fel saker.
jag lär mig aldrig aldrig aldrig.
normala människor gör samma misstag kanske i värsta fall två gånger.
jag gör det ungefär tjugofem gånger
&
blir lika förvånad, besviken varje gång.
&
jag kan inte hjälpa att jag tycker det är orättvist att jag som kämpat mig trött
måste känna denna tomhet & besvikelse.
kanske för att det är mitt luftslott som rasat?
det känns bara så enormt orättvist att jag inte ens kan få känna den lättnad som jag förtjänar.
vad fan vill livet med det?
Kommentarer:
Trackback