livlina

men jesus.
gårdagen var ganska sjuk.
jag mötte upp emeli på möllan för att käka lunch.
solen gjorde oss lite våriga så vi spenderade resten av eftermiddagen med att sitta på uteservering & dricka öl.
sedan fortsatte vi hemma hos mig.
då kläckte vi den mycket goda idèn att vi skulle klippa oss.
emeli började med att klippa till sin lugg, det blev ganska bra.
sedan bad jag henne klippa till min snedlugg LITE.
hon tog saxen & klippte den rakt av, liksom inte snett utan bara RAKT AV.
det såg ut som en riktig punklugg som bara hängde & slängde som en jävla gardin på sidan.
jag fick lite panik & bestämde mig för att stanna hemma & inte följa med till kåren.
såg ju förjävlig ut.
när emeli gått (& bett om ursäkt ca ettusen gånger) greppade jag saxen & klippte till en lugg.
(en hackig sådan)

sen gick jag & la mig.
vaknade ganska yr i morse & skrek rakt ut när jag fick syn på mig själv i spegeln.
haha.
förstå bakfylleångesten.
jag har lovat mig själv att aldrig klippa lugg igen efter att ha haft det så många gånger.
me not like.
men jaja. nu sitter jag här med en förbannad lugg.
får väl bara låta naturen ha sin gång.
hur lång tid kan det ta för den att växa ut liksom?
lååång.


det kommer i alla fall dröja länge innan jag låter emeli gå loss med saxen på mitt hår.
den saken är biff.