re: beroende.
Fryser om tårna & det är inte ens december ännu men hyresvärden snålar med värmen så man kan frysa trots att solen syns utanför.
Det är lördag & jag har inte rökt på kanske 48 timmar, saknar det varje minut är inte alls stark då.
Minns en vårdag, kanske 11 år sedan, Annas mammas ballkong i solen & jag drog mitt första halsbloss.
Anna hejade på medan jag kräktes från femte våningen rakt ned i en blomsterlåda.
Har sedan dess rökt gärna & mycket, alltid med ångest för att jag förgiftar mig själv gör mig själv sjuk, ångest för att folk jag vet dör i cancer & jag fortsätter blossa som om det inte rör mig.
Skäms för det, skämdes första daten med M, satt & hoppade på stolen & ville inget mer än att tända en ciggarett men kände mig äcklig. Gjorde det sedan, han också,
men bara med mig.
Så jag tänker hemska cancertankar, barnlöshet & andningsproblem, att slutlingen kvävas till död.
Det går lättare då, att hålla det ifrån sig.
Det eviga beroendet.
.
&
det syns verkligen, på din svettblöta rygg.
någonstans här går allt sönder & ögonlocken leker tusen nålar,
det är inte det att jag inte klarar av ett liv utan dig det är mer så att jag verkligen inte orkar
igen & igen & igen in i evigheten.
för att det är så jävla jobbigt, förnedrande & förbrukande att bli ensam kvar,
lämnad, bortkastad, bortglömd.
någon gång efteråt vill jag alltid spola tillbaka & frysa tid,
men vet ändå inte vad jag skulle gjort bättre eller mer.
det är så när man ger allt, hela tiden utan att tänka.
det är så när man på fullt allvar känner att ingenting inuti sig själv är värt att älska,
för det finns ingenting där.
jag vet allt om dig.
det är nästan sommar & mitt hjärta leker fia med knuff,
jag sitter fast för jag har växt ihop med något mot min vilja,
jag kan faktiskt inte komma loss.
så ler du & jag kan inte ens le tillbaka, kanske gör jag det, kanske dör jag då.
allting har förändrats men du finns kvar.
sätt detta i en kärlekssång.
jag hoppar alltid, armarna utsträckta
tänker att någon, något tar emot
hoppar, hoppas alltid med fel
vaknar inte ens när jag kraschlandar i marken.
hoppsansa!
hur man överlever när man adderar tid.
Pang, du kan ha det jävligt bra!
2010-05-21
01.08
Ledsen vän håller min hand över det antikgröna köksbordet, säger men Lina säg någonting, reagera, skrik, gråt..snälla detta är inte sunt. & jag stirrar mig blind ned i det gröna & tänker fan jag går ju i sönder men säger jag känner ingenting, jag är tom. Varenda känsla är förbrukad och reaktionerna har dött med dem. Jag vet ärligt inte om jag ljuger eller om det är verklighet men jag är iskall. Iskallt reser jag mig, knappar ditt nummer, ber dig hämta dina saker. Lugn & sansad är jag, rösten darrar inte ens när jag hör din röst krackilera av gråt. Du äcklar mig. Iskallt packar jag dina saker, jag slänger inte ned dem i kassen, jag staplar dem fint, viker dina kläder med omsorg, sväljer kräks. Lägger varsamt dina noter längst ned, de noter som du satt upp på mitt kylskåp, en gitarrmelodi tillängnad mig..doremifasolitadraåthelvete. Packar blå tandborste, skitfula vinglas, böcker och örhänge köpta till mig. Vill inte ha någonting kvar, jag vill har rent, städat, utplånat. Går 28 trappsteg nedåt, räcker sedan fram tre påsar med skit. Din blick är blåvåt & äcklig, som en hunds. Jag föredrar katter. Du försöker ställa till filmscen, håller om mig, jag är stel. Tittar på dig som om du vore sinnesjuk. Skrämmer bort dig, jag vet jag har förmågan. Dra för i helvete långt ifrån mig. Så du gör det, drar & jag går 28 trappsteg uppåt. Köksvän tittar på mig, ber om en reaktion, ber mig bryta ihop men jag har ju för i helvete lovat mig själv att aldrig mer så då blir det aldrig mer. Ber henne gå hem, jag klarar mig.
Kryper sedan ned mellan lakan, spelar död för vem vet jag inte. Jag är ensam. Håller mig för hjärtat, det dunkar än men hur jävla länge klarar det av det? Tänker på kvinnor som dött av hjärtesorg både på kanal 5 & på gatan brevid min.
Nynnar doremifasolatidraåthelvete tills jag somnar.
let it fuckin be summer.
Går till affärn, hasar fram på hala skor.
Hittar en haltande kvinna med stukad fot & armkrokar med henne dit. Hon är på väg till Lund för att fira jul men först måste hon köpa två trisslotter. Hon har varit i Stockholm på musikal & där lyckades hon stuka foten i sömnen. Jag tycker att detta låter märkligt, hur kan man stuka foten när man sover? Jag väljer att inte ifrågasätta, dels för att febern naglat sig fast i min kropp & ber mig gå hem till sängen & dels för att något säger mig att man inte ifrågasätter denna paranta dam. Väl framme tackar hon för hjälpen & säger att jag får en guldstjärna av St Per när det är min tur & jag som mår så pass kass tänker att det kanske väldigt snart är min tur & då lär jag behöva en hel del guldstjärnor. Köper det största paket näsdukar jag någonsin skådat & en flaska otrivin, halkar hem & kryper ned under två täcken med en skatt som vill sova kind mot kind. Har dubbelt av allt på mig, fryser ändå. Tänker sommartankar, Falsterbodagar, filtsöndagar i folkets park, cykelrace till ribban, eftermiddagar dränkta i rosé på balkongen & det fina i att aldrig frysa.
truth is, everyone is going to hurt you; you just got to find the ones worth suffering for.
hej livet jag lever!
december & snön föll, låg kvar försvann & isen har nu börjat falla ned i huvudet på folk utanför mitt fönster.
jag har bakat mitt livs första pepparkakshus, knarkat hyrfilm, jobbat som en dåre, lärt känna ny vän som faktiskt är galnare än jag. köpt alla julklappar, köpt en julgran, klätt den i så mycket bling att det gör ont i ögonen. klappat på rund mage som innehåller mitt brorsbarn, tittat på dragqueens som faktiskt glittrar mer än granen,
skrivit julkort, lyckats ragga upp en debaserpåse med bästa idas hjälp, saknat saknar min finaste skatt som skriver oändlig uppsats, skrivit önskelista till tomten, börjat sväla järntabletter & nästan lyckats utplåna lila ringar under ögonen, gått med i a-kassan & ångrat mig när inbetalningsavin kom, internetshoppat som en dåre, klappat trött katt & dödat en fem månader lång relation som legat & skavt.
igår golvsatt jag i malmös mysigaste lägenhet, med slingrande växter kors & tvärs i taket & ljus i varenda vrå som tinade upp det som frysit fast inuti. mötte upp världens bästa pojkvän & anna, drack för mycket vin, pratade om relationer, förbindelser, passion & framtiden som aldrig tar vid. varm kram på nobelvägen. somnade i ett samtal, vaknade med mascara i ögonen & telefonen under huvudkudden.
ska sätta mer ljus i granen, kanske adventsstjärna i köket men ingen ork att putsa fönster, går kanske ändå? jobba ett underbart fyra timmars pass sedan på middag & i morgon knarka jul med hela familjen i ett julbakskök i Helsingborg.
livet just nu,
bara flyter.
i got nothing but love for you.
jag har varit ledig i dagarna två, sovit för mycket, ätit för mycket persisk mat, pappafikat, druckit öl på möllan, sovit ansikte mot ansikte, hållt hand, ätit middag med min älskade vän & hennes kärlek.
försökt ladda batterierna för att orka en vecka till & en till & en till.
tänkt, tjurat, skrattat, velat härifrån.
det finns ju ingen väg tillbaka nu,
jag måste fortsätta tills det går åt helvete innan jag kan lämna.
jag kan få dig när du vill.
&
idag gav jag upp.
kan inte minnas när jag senast sjukanmälde mig, måste varit december 2007 efter en hemsk utgång.
mina knän är uppskrapade sedan lördagens dekandens, mitt hjärta slår dubbla slag,
jag vill inte vara här längre, vill inte göra det jag gör.
håret sjukligt otvättat, lila ringar under ögonen & inget kaffe räddar idag.
det måste finnas något mer än det här,
tro mig jag älskar mina gator men de är inte riktigt fria.
& snart lägger sig äcklig snö där, gömmer allt som man faktiskt kan leva för.
sover bort några timmar till,
kanske är något bättre, mer, viktigare sen.
du, det finns dom som förstår nu. men vad hjälper det när du inte får vara med?
du är gråtmild, du ser rött.
jag är i stan.
min hemstad & väldigt sällan tänker jag att det var jävligt dumt att en gång lämna allt här,
men idag tänker jag så.
det är inte staden i sig, allt är som då.
det är mer människorna, att prata bort två timmar på ebbas, umgås med de människor jag älskar mest i hela världen när som jag vill.
det är hur det luktar på tobaksaffären på hörnan, skolk & föräldrarlapp.
det är att ramla sin egen gata fram fem i fyra, det är att gå in i glitterbutiken på gallerian & få varm kram av gammal vän.
det är hur båtarna går var tjugonde till ett liknande men ändå ett helt annat land.
det är känslan av att min hemstad är mindre förbrukad än den jag lever i sedan sex år.
så nej, jag vill inte åka hem.
"hem".
jag vill stanna här,
tills jag tröttnar igen.
aldrig aldrig ensam, alltid ensam här.
fanfanfan.
vill sparka i sönder hela jävla porten men orkar inte.
följer en ryggtavla med blicken ända ned till korsningen sedan tar han vänster, bort från mig.
telefoner som ringer dagar för sent, dagar som aldrig kommer dagar som går, försvinner.
himlar som ramlar ned & packar väskan för här kan man ju inte leva längre.
karma.
i can´t tell you what it really is, i can only tell you what it feels like.
& trots jag gjort massor får jag ingenting gjort för jag går
tretusen steg tillbaka, fastnar i tuggummi
& det är så jävla segt.
jag är ledig, har jobbat kanske tretton dagar i sträck, har mist min identitet skulle jag tro men vad gör det när man är hudlös?
ahh ,detta liv
att man aldrig är förberedd på någonting!
Sometimes I feel like throwing my hands up in the air, I know I can count on you.
solen lyser, älskade emeli har kommit hem, det är fotbollsstämmning på torget
&
jag har sagt som det är & känner på riktigt för första gången:
hellre lycklig ensam än olycklig tillsammans.
oh, gottelivet, det är ju inte så tokigt ändå.
